Kyrkomötet Motion 2006:28 av Urban Gibson m.fl.
Församlingar med lägst tillhörighet behöver ökat stöd

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att se över den avtrappningsregel som i dag tillämpas inom det ekonomiska utjämningssystemets kostnadsutjämning i fråga om utjämningsbidraget till de församlingar och samfälligheter som har lägre kyrkotillhörighet än genomsnittet.

Motivering

Ett nätverk mellan församlingar i Svenska kyrkan inom vilka andelen kyrkotillhöriga av de boende i församlingen är lågt och arbetet på dialog med andra religioner och kulturer är stort, inbjöd på försommaren till ett samtal om sin ekonomiska situation och hur denna skulle kunna förbättras. Samråd har ägt rum mellan sådana församlingar inom Göteborgs stift, Lunds stift och Stockholms stift.

Församlingsrepresentanterna ledda av kyrkoherde Kurt Sundén, Spånga församling, efterlyste en ”teologi för ytterstaden, för mångfalden, för urbaniseringen”.

Det framhölls att det finns en förvåning inom Svenska kyrkan över att förortsförsamlingar som Angered, Bergsjön, Bikopsgården, Flemingsberg, Fosie, Hyllie, Västra Skrävlinge (Rosengård), Rinkeby, Spånga, Tensta existerar i Sverige. En vanlig söndag kan hälften av gudstjänstdeltagarna i sådana församlingar vara ”nya” svenskar. Men problemen med låg tillhörighet och svårighet att få resurser att arbeta med kontakter med icke tillhöriga boende i församlingen finns också i många församlingar på andra håll i landet.

För myndigheter och samhälleliga institutioner är också den troende människan ofta svårbegriplig. Handläggare på socialförvaltningar och i Migrationsverket är tränade i objektivitet och saklighet, där den religiösa aspekten inte räknas. Man kan inte förstå att religion, som i Sverige syns så privat, i stadens förorter manifesteras tydligt i vardagen och att det numera finns många enkla rum för bön och trosliv i bostadsområdena. Mycket i kulturmönstrena är främmande för både infödda och invandrade, men på dessa platser äger dialoger och religionsmöten rum. Svenska kyrkans anställda får ofta tjäna som förmedlande partner i sådana samtal. Ett arbete som kräver mycket av sina deltagare och som tar mycket av de anställdas tid.

En teologi ”som inte har fötterna på jorden” kommer inte att vara användbar framhölls det. Kyrkan måste vara mitt i tiden och mitt i samhället. Detta beskrivs mycket tydligt i en tryckt skrift av en av de medverkande vid samtalet. Den heter Jesus i Rinkeby och är en uppsats inom magisterutbildningen i teologi vid teologiska institutionen inom Uppsala universitet av komminister Annika Wirén, utgiven av Spånga församling. Den vill ge ”tankar om det levda ordets teologi och dialogens möjligheter”. Öppenhet, delaktighet och hopp är ledord i detta arbete.

Men resurserna förslår inte för det arbete som församlingarna vill uträtta. Antalet tillhöriga är lågt, inkomsterna därefter. Utan ytterligare ekonomiskt stöd kan församlingarna inte leva upp till kyrkoordningens föreskrifter.

Men tar då inte Svenska kyrkans system för ekonomisk utjämning hänsyn till församlingar med få tillhöriga? Jo, men inte som det förutsattes när utjämningssystemet diskuterades och först genomfördes.

Regelverket för ekonomisk utjämning på grund av andelen tillhöriga

Enligt KO 44 kap. 8 § skall, om de kyrkotillhörigas andel av de folkbokförda innevånarna i en församling den 1 januari året före bidragsåret överstiger medeltalet för de kyrkotillhöriga i landet vid samma tidpunkt, församlingen betala en kyrkotillhörighetsavgift till kyrkofonden. Understiger andelen medeltalet skall församlingen i stället få ett kyrkotillhörighetsbidrag.

Avgiften eller bidraget fastställs varje år och beräknas på grundval av skillnaden mellan andelen kyrkotillhöriga i församlingen och medeltalet kyrkotillhöriga i landet. Skillnaden multipliceras med antalet folkbokförda innevånare i församlingen och med en genomsnittskostnad för egentlig verksamhet för församlingar i allmänhet samt med en procentsats som beslutas av kyrkofonden. För år 2006 utgör procentsatsen 28 procent av denna genomsnittskostnad. Tanken med denna regel är alltså att de församlingar som får stöd på grund av tillhörighetsregeln skall få 28 procent av den genomsnittliga kostnaden per tillhörig för så kallad egentlig verksamhet som alla församlingar utför. Men dessutom stadgas att kyrkofondsstyrelsen får besluta om minskning av procentsatsen för bidraget vid låg andel kyrkotillhöriga. Det innebär alltså att till de församlingar för vilken en sådan begränsningsregel skall tillämpas kan betalas en mindre del än de 28 procenten av genomsnittskostnaden.

För de betalande församlingarna är nivåfaktorn för tillhörighetskomponenten år 2006 23 procent.

Efter ett beslut i kyrkofondstyrelsen 2000-09-07 har den tiogradiga avtrappningsskalan som kyrkofondstyrelsen från systemets början beslutat tillämpa enligt ovannämnda undantagsregel, ändrats till en tregradig skala. För år 2006 gäller att de församlingar som har 73.29–78.28 procent tillhöriga (78.28 procent är medeltalet tillhöriga) rätt till 100 procent av det 28-procentiga bidraget av de genomsnittliga kostnaderna. De församlingar som har mellan 68.29–73.28 procents tillhörighet får 75 procent av bidraget och de som har lägre tillhörighetsgrad får 60 procent.

Det system Svenska kyrkan tillämpar för utjämningen för församlingarna genom tillhörighetsfaktorn medför alltså att de församlingar som är i allra största behov av stöd får mindre medel per tillhörig än församlingar, som också de har under medeltalet tillhöriga, men med högre tillhörighetsgrad.

Detta bör ändras!

Förslag till ökat stöd åt de som bäst behöver det

En komponent i utjämningssystemet avser alltså församlingars merkostnader än vad som är genomsnittligt på grund av andelen kyrkotillhöriga. De församlingar som har över genomsnittet i tillhörighet avstår medel till de som ligger under detta genomsnitt. Men när utjämningssystemet skulle genomföras blev beslutsfattarna rädda för att de församlingar som har få tillhöriga skulle kompenseras för mycket med det föreslagna systemet. Man ville kompensera för den lägre inkomsten som dessa församlingar har på grund av färre medlemmar, men man trodde, något som nu visat sig vara fel, att dessa församlingar hade mindre arbete och därmed mindre kostnader än andra församlingar. Kyrkofondstyrelsen beslöt därför att tillhörighetskomponenten för utjämning skulle förses med en avtrappningsregel i 10 steg. De som hade minst andel tillhöriga fick den största avtrappningen och alltså proportionellt mindre bidrag per församlingstillhörig än de församlingar bland bidragsmottagarna som hade flera tillhöriga. Ett mer rättvist resultat hade förmodligen åstadkommits om utjämningstrappan hade varit omvänd.

För fem år sedan kortades denna avtrappningsregel till tre steg. Men systemet fungerar ändå inte. I stället för att ha mindre att göra än en genomsnittsnittsförsamling har man i de invandrartäta församlingar som berörs av detta resonemang ett mycket större arbete per boende i församlingen än vad man har i genomsnittsförsamlingen i Svenska kyrkan.

Utjämningssystemet behöver troligen överses i sin helhet. De komponenter man tillämpar behöver ses över. Detta kommer emellertid att ta lång tid. För att lösa de akuta problem som denna motion visar på behövs omedelbara åtgärder.

Det är möjligt att ge de församlingar som har dessa problem omedelbar hjälp utan att ändra i reglerna i utjämningssystemet, som dessa är formulerade i den nuvarande kyrkoordningen. I denna stadgas som ett tillägg i fråga om utjämningsfaktorn på grund av tillhörighet, som ovan visats, att Kyrkofondens styrelse själv har rätt att vidta justeringsåtgärder. Den ”får besluta om minskning av procentsatsen vid låg andel tillhöriga”. Då har styrelsen naturligtvis också rätt att ändra ett sådant beslut. Den utjämningstrappa som vi här redovisat har alltså tillskapats och sedermera ändrats med beslut inom Kyrkofondens styrelse utan att Kyrkomötet behövt ändra kyrkoordningen. Det förslag vi har om att ta bort denna extra regel om utjämningstrappa, som ej finns beskriven i kyrkoordningen, kan alltså också göras med beslut i Kyrkofondens styrelse. (Vad som i motionen sägs om Kyrkofondens styrelse gäller efter beslut i Kyrkomötet vid Kyrkomötet år 2005 Kyrkostyrelsen).

Det är alltså lätt att göra den av oss föreslagna justeringen av det ekonomiska stödet till församlingar med låg tillhörighet och som klart efterlyses i de församlingar vars situation vi här belyst. Kyrkostyrelsen kan ta bort hela utjämningstrappan utan att Kyrkomötet behöver besluta om att ändra utjämningssystemet.

Med den reform vi föreslår får församlingar med lägst tillhörighetsgrad lättare att verka som kyrkoordningen förutsätter att en församling skall göra.

Om den trestegsuppdelade avgiftstrappan slopas innebär det att bidragen till de församlingar som får tillskott genom tillhörighetskomponenten ökar med 36 mkr (räknat på värden för år 2006). Detta tillskott kommer att fördelas på 92 församlingar och samfälligheter. Det är naturligtvis viktigt att de samfälligheter som får ökade bidrag på grund av att de har ett antal församlingar som har låg tillhörighet i sin egen prioritering ser till att det ökade ekonomiska stödet i första hand tillfaller dessa församlingar inom samfälligheten.

Finansieringen kan ske genom att avgifterna från de betalande församlingarna inom tillhörighetskomponenten i utjämningssystemet ökas med samma belopp. Ett alternativ är att kostnaden finansieras inom kyrkofondens allmänna ram, där kostnadsbelopp kan balanseras i de årliga utgifterna och inkomsterna för fonden totalt.

Avskaffandet av nedtrappningen av utjämningsbidraget löser inte alla problem i de berörda församlingarna. Det innebär dock en lättnad för många utsatta församlingar som går att snabbt förverkliga i avvaktan på en mer övergripande översyn av utjämningssystemet. Den i motionen föreslagna ökningen av bidragen till de församlingar som har de största behoven kan hjälpa dessa att klara sig till dess en större reform finner former för en framtida finansiering som tar bättre hänsyn till arbetsfördelning och ekonomisk förmåga inom Svenska kyrkan än idag.

Sollentuna den 20 juli och Uddevalla den 21 juli 2006

Urban Gibson Nils Furtenbach Ingemar Karlén